Det som facinerar mig allra mest är hur mycket vi hinner och vara med om på ett par dagar, trots att det känns som om vi inte gör någonting alls.Tiden går både snabbt och långsamt men i det stora hela upplever vi så mycket mycket mer än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Har helt glömt bort och berätta att vi badade fötterna i havet! Lycka, glädjerus och hallelujah moment! Det enda som är lite tråkigt är att stranden här i Lomé inte alls är säker att bada vid. Vågorna är stora och strömmarna livsfarliga. Det finns ett ställe som vi skulle kunna bada på, så dit får vi se till att åka till snarast! Det är också så att Ghanas och benins gräns inte ligger så långt ifrån varandra och det är vanligt med människorhandel, stölder och andra tråkigheter vid stranden. Dem berättar och visar för oss att barn och turister är speciellt utsatta så än så länge får vi inte gå själva där. Ni ser, dem tar hand om oss ordentligt och är överbeskyddande. Något varken jag eller Emma känner oss vana vid, att ständigt ha människor som vakar över en. Fast å andra sidan, känner jag mig otroligt trygg!

I söndags följde vi med familjen och vår handledare till kyrkan dem går i varje söndag. Vi ville se hur det går till och dem vill mer än gärna visa oss. Vi var tvungna att ha speciella kläder och det var en helt ny upplevelse för mig att få vara med om. Jag har varit i kyrkor runt om i världen men detta var något helt annat. Jag vill inte säga att jag blev förvånad, då jag någonstans visste att det var annorlunda mot var jag är van vid, men jag blev stum. Fick knappt fram ord och förstod inte riktigt vad jag hade varit med om. Det var väldigt häftigt och facinerande att få se hur människor kunde bli så fokuserade och gå in i sig själva på bara en sekund. Det skulle vara något, att lära sig och fokusera på sig själv och bara vara i stunden!  

På kvällen gjorde vi som sagt tacos till familjen! Vad dem åt, vad vi skrattade och vad vi myste! En lyckad kväll och alla var närvarande vid matbordet. Emma och jag Highfivade och tyckte att vi hade lyckats! (Lite kort notis, dottern får inte sitta med och äta när vi äter annars och vi ville att hon skulle få vara med, vilket hon gjorde!).

 

Sen gick det ett dygn och sedan blev stackars hemma magsjuk! Vi varvar varandra med sjukdomar och läkarbesök. Hon kommer bli bra och efter lite medicin mot amöbor i några dagar kommer hon må prima ballerina igen. Jag skrattade idag åt att vi säkerligen kommer dra på oss alla tänkabara sjukdomar Togo kan erbjuda innan vi kommer hem. Visst är det jobbigt och man är alltid lika nära på att ge upp och åka hem, men samtidigt vill man vara kvar, uppleva och lära sig mer. Än ger vi inte upp och än blir inte Togo av med oss!

 

Vi är under veckan med på planeringsdagar och än så länge har dem hunnit med HIV/AIDS projektet. Ganska roligt och se hur dem arbetar, då dem inte har en aning om hur man hanterar ordet tid. Dem har så många olika bollar i luften att det blir svårt för dem och bli klara i tid. Och ni ska veta vad mycket bra grejer som faktiskt gör här för Togos befolkning! Eftersom att Emma var dålig idag, var vi hos läkaren och har inte riktigt hunnit sätta oss in i vad som har bestämts idag, så fort jag vet, återkommer jag med beskrivning av projektet HIV/AIDS.

Tiden går så fort när man har roligt! Och äntligen mår jag bättre och tycker verkligen om att vara här! Fantastico! Jag skrattade lite lätt när jag såg hur deras journalsystem såg ut och ville visa er. Förövrigt så finns det ingen grind eller lås in till "sjukhusområdet" och journalanteckningarna hänger utanför dörren in till huset. 

I torsdag och fredags var vi iväg på planeringsdagar vid ett konferenscenter i Lomé med Roger och personalen på kontoret. Personalen är helt fantastiska och ringer nästan varje dag och frågar hur vi mår och vad vi gör. Under dagarna planerades de olika projekten för de nästkommande tre månaderna. De hann inte med så mycket som de hade velat, men projektet om utveckling av organisationen blev klart. Nästa vecka kommer vi att vara med på planeringsdagar igen och få sätta oss in i projekten "fighting against HIV/AIDS", "fighting against poverty", "orphanage" och två eller tre stycken till. När vi är iväg kommer vi att bo på det hotellet vi bodde på förra veckan. AC here we come! 

Heeeeeeello People!
Jag saknar er hela tiden och jag önskar att jag kunde dela med mig hur det faktiskt känns och vara här i Togo. Jag skulle behöva en och annan journalistskill och teaterlektion tror jag. Tänker mig att det är då man lär sig att uttrycka sig så att andra människor förstår och faktiskt kan sätta ord på det man känner och tänker. 
Det blev en ännu en dag hemma och vi försökte oss på en promenad runt om här i Tsevié. Frun i huset varnade oss för att gå vid 10-11-tiden men vi gav oss ut ändå. Haha, vi skrattade åt oss själva när vi insåg hur rätt hon hade. Trotsade värmen och tog lite bilder! Vill ju visa er hur det ser ut här! 

Hej alla fina!
Tänker försöka mig på en liten summering av allt som händer här nere i Togo. Först och främst så har jag kommit hit och totalt krashlandat. Förmodligen drog jag med mig någon form av influensa från Sverige och sen började magen strula, har vart så svag att jag knappt kunnat lyfta ett glas och inte velat äta. Men jag har minsann proppat i mig mat och vatten ändå, i vetskap om att jag annars inte blir bättre. Eftersom att jag inte blev bättre valde vi att åka in till en läkare. Ja mitt herrskap, jag har sett ett togonesiskt sjukhus, legat med dropp och Emma har fått hjälpa mig med alla möjliga bestyr. Inga hämningar här inte! En del bestyr som inte ens är värda och nämna men hon är fantastisk som har stöttat mig och funnits bredvid när det har varit tufft.

Hallå hallå hallå! 
Det händer saker här varje dag och både jag och Emma förvånas över hur mycket dem tar dagen som den kommer. Jag tänker på det här med tid. Aldrig någonsin har jag känt mig som ett kontrollfreak, men jag kan kort och gott säga att det är precis vad jag är här i Togo. Säger dem att vi ska vara klara klockan sju på morgonen så åker vi nio ena dagen, åtta andra dagen, sju tredje dagen eller inte åker alls fjärde dagen. Fantastiskt spännande och se hur länge kontrollfreaken i oss håller ut och någonstans kanske det är nyttigt att få testa på riktigt att leva under premissen "ta dagen som den kommer".

 

Vi fick se vårt kontor igår, vårt alldeles egna med egen telefon, ac och folk som kommer och passar på oss hela tiden. Att bossa över folk, att vara chef eller ledare, fine det kan jag nog klara av. Men att köra med folket här, att  dem ska ordna med allt åt oss, känns inte riktigt bra. Vi får lära oss att inte förakta deras kultur men samtidigt försöka influera lite svensk kultur. Det ska nog gå bra!

 

Och sen var det ju det här med att jag absolut inte äter gurka och tomater. Well, now I am. Här är det inte jag eller Emma som bestämmer vad vi äter, här äter man det som serveras och det som är bra för en. Jag fick banne mig äta tomater och gurka. Så nu vet ni det med! (Jag klarade av det!)

 

Idag kommer vi åka in till kontoret, Roger åkte vid sju tiden(vi skulle egentligen åkt vid halv åtta) och meddelade att vi åker in med hans fru senare och inte behöver stressa. Så nu ligger jag i sängen och vilar till mig litegrann och ska käka frukost snart. Senare idag ska vi få följa med Patrice, som är socialarbetare inom projektet HIV/AIDS, runt och träffa människor som har HIV/AIDS i form av hembesök. Ser fram emot att det och det ska bli mycket intressant och se hur han jobbar

Imorgon ska vi åka norröver med Roger och hans fru, vi ska turista litegrann och han ska jobba. Blir spännande och se! Men som ni vet, här tar vi dagen som den kommer, så allt kan förändras!

 

Puss på er!

 

Well guys, nu blir det äventyr. Utlovar den nakna sanningen så stay tuned.
Kärlek