Det som facinerar mig allra mest är hur mycket vi hinner och vara med om på ett par dagar, trots att det känns som om vi inte gör någonting alls.Tiden går både snabbt och långsamt men i det stora hela upplever vi så mycket mycket mer än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Har helt glömt bort och berätta att vi badade fötterna i havet! Lycka, glädjerus och hallelujah moment! Det enda som är lite tråkigt är att stranden här i Lomé inte alls är säker att bada vid. Vågorna är stora och strömmarna livsfarliga. Det finns ett ställe som vi skulle kunna bada på, så dit får vi se till att åka till snarast! Det är också så att Ghanas och benins gräns inte ligger så långt ifrån varandra och det är vanligt med människorhandel, stölder och andra tråkigheter vid stranden. Dem berättar och visar för oss att barn och turister är speciellt utsatta så än så länge får vi inte gå själva där. Ni ser, dem tar hand om oss ordentligt och är överbeskyddande. Något varken jag eller Emma känner oss vana vid, att ständigt ha människor som vakar över en. Fast å andra sidan, känner jag mig otroligt trygg!

I söndags följde vi med familjen och vår handledare till kyrkan dem går i varje söndag. Vi ville se hur det går till och dem vill mer än gärna visa oss. Vi var tvungna att ha speciella kläder och det var en helt ny upplevelse för mig att få vara med om. Jag har varit i kyrkor runt om i världen men detta var något helt annat. Jag vill inte säga att jag blev förvånad, då jag någonstans visste att det var annorlunda mot var jag är van vid, men jag blev stum. Fick knappt fram ord och förstod inte riktigt vad jag hade varit med om. Det var väldigt häftigt och facinerande att få se hur människor kunde bli så fokuserade och gå in i sig själva på bara en sekund. Det skulle vara något, att lära sig och fokusera på sig själv och bara vara i stunden!  

På kvällen gjorde vi som sagt tacos till familjen! Vad dem åt, vad vi skrattade och vad vi myste! En lyckad kväll och alla var närvarande vid matbordet. Emma och jag Highfivade och tyckte att vi hade lyckats! (Lite kort notis, dottern får inte sitta med och äta när vi äter annars och vi ville att hon skulle få vara med, vilket hon gjorde!).

 

Sen gick det ett dygn och sedan blev stackars hemma magsjuk! Vi varvar varandra med sjukdomar och läkarbesök. Hon kommer bli bra och efter lite medicin mot amöbor i några dagar kommer hon må prima ballerina igen. Jag skrattade idag åt att vi säkerligen kommer dra på oss alla tänkabara sjukdomar Togo kan erbjuda innan vi kommer hem. Visst är det jobbigt och man är alltid lika nära på att ge upp och åka hem, men samtidigt vill man vara kvar, uppleva och lära sig mer. Än ger vi inte upp och än blir inte Togo av med oss!

 

Vi är under veckan med på planeringsdagar och än så länge har dem hunnit med HIV/AIDS projektet. Ganska roligt och se hur dem arbetar, då dem inte har en aning om hur man hanterar ordet tid. Dem har så många olika bollar i luften att det blir svårt för dem och bli klara i tid. Och ni ska veta vad mycket bra grejer som faktiskt gör här för Togos befolkning! Eftersom att Emma var dålig idag, var vi hos läkaren och har inte riktigt hunnit sätta oss in i vad som har bestämts idag, så fort jag vet, återkommer jag med beskrivning av projektet HIV/AIDS.