Såhär bor en stor del av befolkningen i Norra Togo(även runt om i landet)

Under torsdagen åkte vi först till en skola för döva barn. Fantastiska ungar och både jag och Emma kände hopp! Efter detta besök hoppade vi in i bilen och åkte till nästa ställe. Ett handikapp center som arbetar för alla mellan 0- cirka 25 år. Vi fick se när en man som hade förlorat synen för ett par år sedan, lärde de blinda barnen att lära sig alfabetet. Och inte hade dem vita papper med prickar i som hemma i Sverige! Nej, här hade dem skurit ut hål i träbitar och använde tillsammans med dem stenar för att lära sig bokstäver och meningar. Jag säger det nästan varje dag och jag säger det igen. Här är dem experter på att överleva. Vad som facinerade mig ännu mer, var att läraren till barnen(mannen som förlorade synen för ett par år sedan), visste precis var i rummet vi stod. Finns inte ord för hur beundransvärt det är och se!

Efter en fullspäckad vecka lämnade vi Dapong och åkte vidare mot Sokodé, där vi även besökte PASEORSC för en stund. De arbetar med barntrafficing och det var dit det andra två tjejerna åkte, på praktik genom Socionomer utan gränser. Vi planerar att åka dit ett par dagar framöver för att sätta oss in i arbetet mer.

Resterande tid bestod av turism. Vi fick se häftiga hus, se det knappt befintliga vattenfallet(under regnperioden ökar vattenmängden), träffa på nomader(ett folkslag som ständig reser) och mer därtill.