Togo runt
Okej guys! Lång och sjukt roligt vecka! Har skrattat, praktiserat, turistat och massor mer. Langar en bildbomb och ska försöka beskriva litegrann om veckan. Har en vilodag idag och latar mig big time.
Veckan började med 10 timmars bilfärd och väl framme vid hotellet slängde vi i oss mat och hoppad bums i säng! Dagen efter fick vi vara med när Kasegne och Roger utbildade volontärer till att arbeta ute i byar.
På vägen hem till hotellet efter en lång dag, såg vi det här! Har fattat varför man säger "Packåsna".
Under onsdagen följde vi med vår handledare runt till olika personer och fick presentera oss för att sedan kunna åka tillbaka och se hur dem arbetar dagen därpå. Under onsdagseftermiddagen turistade vi lite och åkte till gränsen till Bukina faso. Där kan man handla billiga teknikprylar och beundra hur människor överlever i det torra klimatet. När vi åkte hem såg hur en skola kunde se ut, hur landskapet ser hur och hur befolkningen faktiskt bor.
Här är skolan mitt ute i ingenstans.
Såhär bor en stor del av befolkningen i Norra Togo(även runt om i landet)
Och här har ni vägen vi åkte på! Vägen är bättre i andra delar av landet. Ganska bra godnattsaga i bilen ändå!
Vi gick lite på marknaden i Dapong när vi kom hem från gränsen också! Träffade en kvinna som arbetade inom katolska kyrkan. Om jag inte missminner mig är hon från Frankrike och har varit i Dapong i 6år. Hon berättade för oss att hon arbetar som sjuksköterska inom katolska kyrkan och planerar att stanna hela livet. Fascinerande!
Under torsdagen åkte vi först till en skola för döva barn. Fantastiska ungar och både jag och Emma kände hopp! Efter detta besök hoppade vi in i bilen och åkte till nästa ställe. Ett handikapp center som arbetar för alla mellan 0- cirka 25 år. Vi fick se när en man som hade förlorat synen för ett par år sedan, lärde de blinda barnen att lära sig alfabetet. Och inte hade dem vita papper med prickar i som hemma i Sverige! Nej, här hade dem skurit ut hål i träbitar och använde tillsammans med dem stenar för att lära sig bokstäver och meningar. Jag säger det nästan varje dag och jag säger det igen. Här är dem experter på att överleva. Vad som facinerade mig ännu mer, var att läraren till barnen(mannen som förlorade synen för ett par år sedan), visste precis var i rummet vi stod. Finns inte ord för hur beundransvärt det är och se!
Efter en fullspäckad vecka lämnade vi Dapong och åkte vidare mot Sokodé, där vi även besökte PASEORSC för en stund. De arbetar med barntrafficing och det var dit det andra två tjejerna åkte, på praktik genom Socionomer utan gränser. Vi planerar att åka dit ett par dagar framöver för att sätta oss in i arbetet mer.
Resterande tid bestod av turism. Vi fick se häftiga hus, se det knappt befintliga vattenfallet(under regnperioden ökar vattenmängden), träffa på nomader(ett folkslag som ständig reser) och mer därtill.
Take care people!
Lovin' every moment
Hallå people!
Nu har vi varit här i 37 dagar(så klart räknar vi dagarna) och vi har fått vara friska hela veckan! Vi firar!!
I torsdags fick vi hänga med på ett radioprogram och se hur dem arbetar med det här. Dagens ämne var kvinnor och deras rättigheter i och med att internationella kvinnodagen var veckan innan. Sjukt intressant och höra hur dem pratade för kvinnors rättigheter. Om cirka två veckor ska jag och Emma få vara med och prata om vad vi vet om HIV i Sverige. Galet att vi får ta del av och göra alla dessa grejer!
Här har vi bland annat Patrice till vänster och Odette till höger redo att sända.
I fredags var vi ute i en byn hela dagen hos Piane. Hon har ett barnhem som hon bedriver tillsammans med sin man, på enbart hans lön. Hennes egna historia berör oss så otroligt mycket att jag bara måste berätta om den. Hon flydde från kriget i Liberia där hon förlorade hela sin familj. Hon var alldeles ensam när hon kom till Togo, träffade vår handledare Roger som hjälpte henne med mat för dagen. Hon arbetade sig upp och träffade sedan sin man. Tillsammans har dem startat upp barnhemmet, där det bor 26 barn från 0-18 år, idag. Bara ryser i kroppen och jag beundrar henne något enormt! Vilken underbar kvinna!
När vi kom till barnhemmet sprang barnen fram till oss, framförde sånger och dansade. Har aldrig sett på maken vilket välkomnande! Vi spenderade hela dagen tillsammans med barnen och Piane, lekte, gjorde armband, och jag fick äntligen lira lite fotboll med barnen. Barnen såg så glada ut, vad vi kunde se var dem friska och bodde över förväntan fint! Dem äter fyra gånger om dagen och de barn som har åldern inne går i skolan.
Lördagen valde vi att åka och se byn "Togoville". Det är staden som har gett namnet till landet Togo. Vi gick runt och fick både se olika voodoo-gudar som befolkningen dansar kring och tillber på olika vi, vi fick se sjön och marknaden. Sjukt intressant att få veta lite historia om de olika religionerna och hur dem praktisteras. Det ger en förståelse för hur landet ser ut!
Imorgon kommer vi att åka till Dapong, nästan så långt norrut man kan komma i Togo. Kommer ta cirka 10 timmar att köra dit och vi kommer tillbaka till Tsevié på lördag. Inget internet så jag återkommer till världen därefter.
Take care sweethearts!
African style
I måndags var vi ute i fält och träffade två kvinnogrupper inom organisationens projekt som är riktade mot barn. De arbetar med att mobilisera kvinnor i grupper för att kunna starta olika verksamheter i syfte att hjälpa barnen de tar hand om. Vissa kvinnor har hand om sina egna och andras barn, då föräldrarna inte kan ta hand om dem själva. De kan handla om alltifrån 3 till 10 barn, ibland mer. Det är så svårt att förstå hur dessa kvinnor orkar med, hur de fortfarande kan ha hoppet uppe och vara glada. Det gör mig stark att få se dessa starka kvinnor. Tyvärr har vi inte fått träffa deras barn, något vi tycker oss sakna. Vi får reda på att projektet är till för barnen, men barnen är inte med när vi träffar kvinnorna. Både jag och Emma sitter ständigt och frågar oss "Hur vet organisationen att barnen faktiskt får ta del av pengarna och får möjligheter i och med projektet?".
Vi har förstått att de arbetar med barns rättigheter och dem arbetar så gott dem kan. Det vi, Jag och Emma, tycker oss se är att dem "glömmer bort" barnen mitt i allt. Vi har fått berättat för oss och ser att barnen inte får komma till tals och att man faktiskt inte frågar barnen hur de mår eller vad de själva vill. Något vi tycker är otroligt viktigt. Vi ser även att barnaga förekommer trots att det finns en lag som förbjuder det. Trots alla svårigheter barnen går igenom, så är dem glada, springer fram och vinkar och skrattar när vi träffar dem. Så fina ungar!
När vi var påväg till byn för att träffa kvinnogrupperna så såg vi detta! Inte nog med att alla bilar är packade till max här så har dem placerat en get högst upp på all packning(Vet ej om det syns så bra). Där stod geten, och gjorde sitt läte och försökte hålla sig kvar, fastbunden i bakbenen. Stackarn!
Det är inte att vara i Afrika om man inte är i ute i Bushen! Kommer på mig varenda gång att bli förvånad över att människor faktiskt bor mitt ute i ingenstans. Och vägarna är som en vacker puckelpist ni!
Igår var vi på kontoret och jobbade hela dagen. Här har vi Nessi! Hon pratar jättebra engelska, liksom de andra på kontoret. De är så fina och tar hand om oss så bra. Patrice(En av de som arbetar på kontoret) tog med mig på MC-tur i Lomé´ för att handla lunch till mig och Emma. Riktigt skönt och få komma ut och leka lite turist mitt i allt.
Idag har vi varit ute och träffat två kvinnogrupper till. De var så glada över möjligheten till att få starta upp verksamheter. De sjöng och dansade! Så klart hakade jag och Emma på!
Vi har fått vara friska i några dagar och det är befriande. Senare idag ska vi åka och sy upp mer afrikanska kläder! African style here we come!
En månad!!
Hallå Pinglor!
Ännu en vecka och nu har vi varit här i en månad! Helt sjukt vad tiden går fort när man har roligt! För trots alla sjukhusvistelser och sjukdomar så har vi fantastiskt roligt. Ger mig på en kort veckosummering.
Vi började veckan med lite kontorsarbete och vetskapen om att både Emma och jag hade malaria. Jag hade även Ascaris, vilket på svenska kallas för spolmask. Lite medicin senare och masken var väck! Men trots att masken var borta blev inte jag bättre och Emma började även hon må dåligt. Därav bestämde vi oss för att åka till sjukhuset och dra en massa tester. Vi fick stanna ett par dagar, de pumpade i oss mediciner(därav bland annat Kinin för malaria-så nu är den väck också!) och igår kom vi hem. Home sweet african home!
Det är helt sjuka kontraster man får vara med om här med ju! Igår låg vi på sjukhuset och idag har jag kört motorcykel. Roger visade hur man skulle växla och vips så satt jag ensam på och körde motorcykel i orangefärgad sand. Vi var även på en promenad idag runt om i Tsevié och kollade runt där Roger(Vår handledare) bodde när han var liten. Vilka historier han bär på och vilket liv han har levt.
Detta är bara ett av husen inom det område som Rogers pappa köpte upp och byggde. Nu äger sönerna detta tillsammans och hyr ut till några familjer. Mitt i allt fanns ett avokadoträd(VICKAN??!)
Och här ville jag bara teasa med att visa hur nära naturen vi är här. Räcker med att bara sträcka upp armen och plocka så vips har i vi mango! Fint ändå, och inte behöva gå till affären.
Ta hand om varandra, drick en kopp nybryggt kaffe åt mig och uppdatera mig om hur livet är i Sverige.
Efter regn kommer alltid solsken
Nu har det gått ett par dagar och vi är redan inne i mars! Tänka sig va!
Förra veckan var vi som sagt på planeringsdagar med organisationen vi praktiserar vid, EADT(Eglise des Assemblées de Dieu du Togo). De planerade fram till juni för att lägga upp ett schema för de olika projekten de arbetar med. Dem har en hel del olika projekt och i varje projekt har dem en mängd olika aktiviteter. Ja, dem arbetar hårt här. Den stora skillnaden mellan deras arbetssätt och mitt sätt att arbeta hemma i Sverige är att dem tar dagen som den kommer. De använder sig så klart av schema och på så vis strukturerar upp sina dagar, men dagarna ser aldrig ut som schemat. Man tar det som kommer upp, tittar knappt på klockan, äter när man är hungrig, arbetar när man är pigg och vilar när man är trött. Svårt att ställa om från kontrollfreaksstrukturerade svenska möten minsann, men ack så fin känsla det är att hitta ett inre lugn och inte tänka på klockan. Merci!
Här har har ni Foufou i action. Han arbetar som socialarbetare inom projektet "fighting against poverty"
Före och efter deras arbetsdagar har dem en tradition att be. De gör det med en sådan inlevelse och det har inslag av sång och snack. Ena stunden tycker jag mig tänka att det låter som en hönsgård och jag blir lite full i skratt. Jag tittar ner i golvet och skrattar lite lätt inombords. Men sen slår det mig, att börja dagen med skönsång är minsann in pjåkigt och jag tycker det är lika spännande varje gång att få träffa nya människor, se hur dem lever, vad de har för kultur och hur de tänker. Alla är dem fantastiska människor och de får oss alltid att skratta!
Jag och Emma roffade åt oss lite myspys häromdagen också!
Klart vi måste försöka anamma den afrikanska stilen! Nu ska vi bara lyckas bära på huvudet!
Igår bestämde vi oss för att testa ännu ett semesterställe. Det var ännu finare och vi njöt som bara den! Vi låg vid poolen hela dagen(Brände sönder oss, trust me!) och sedan ville vi ta en titt nere på stranden. Personalen berättade för oss att vi var tvungna att vara försiktiga vid stranden, då det var offentligt omårde. Vi ville ta lite foton och killen till höger var så snäll och följde med oss. Vi är så överbeskyddade här folks!
Sen har jag nog gått och dragit på mig malaria också. Älskar ändå att Togo låter oss uppleva allt här. Jag menar, på tre veckor har vi nog dragit på oss sjukdomar en svensk hemma i Sverige gör på tio år(kanske lite överdrivet, men ni fattar). Men det gör oss inte illa mer än att toaletten är vår bäste vän, att vår nya air condition i vårt rum ger oss sömn och att vi helt enkelt lär oss att vi ibland måste lyssna på andra och inte alltid kan bäst själva.
Inatt var det regnoväder, blixt och åska. Haha! Började med att Emma väckte mig och trodde att det var något otäckt djur vid sidan av sängen! Det klickade liksom lite lustigt och det fanns ingen el. Livrädda tjejer lyser med mobilen och ser VATTEN! Läcka från taket av allt regn. Vi ropar på familjen vi bor hos och dem bara skrattar åt oss. De hade varit uppe på taket och fixat med att samla in vatten och hela fadderlullan.
Ikväll blir det carbonara a la Emma! Happy face!
